Midsommar

Karantänklubben - med anledning av Covid19.

En grupp amerikaner utsätts för sekterism i Hälsinglands skogar.

Anton

Vi såg den här i två sittningar, vilket verkar ha färgat mitt omdöme rejält. Första hälften tyckte jag var lovande (även om jag inte förstod varför man var tvungen att dra ut på varje scen så jävligt) och Hårgasekten kul. Andra hälften kändes däremot utdragen, seg, dum, dålig. Tyvärr har ju en negativ inställning något övertygande över sig, som gör att man tänker att den ligger närmare sanningen.

Den största invändningen är att det förutom en viss obehaglig stämning inte är läskigt överhuvudtaget. Istället handlar alltså filmen om en töntig sekt, som för övrigt har väldigt lite att göra med Sverige och mycket mer med amerikanskt knarkigt sjuttiotal. Dessutom misstänkte jag starkt under hela filmen att Hårgascenerna inte är filmade i Hälsingland. Jag tänkte Thailand, men det var tydligen Ungern.

Den nästa största invändningen är ju, som alltid, att filmen inte hängde ihop överhuvudtaget. Folk dör och man vill prata om sin uppsats, folk försvinner och ingen tänker mer på det, osv.

2 av 5 alibirunor.

Ola

Skräck är inte min favoritgenre direkt men detta var ändå mycket roligare än jag trodde det skulle vara. Jag var dessutom beredd på att det skulle bli riktigt obehagligt men det var lite för plojjigt för att man riktigt skulle kunna ta det på allvar. Kanske för att man själv är svensk och inte riktigt känner mystiken.

En rolig observation som jag antar var medveten är att den mörkhyade antropologen i filmen studerar ’vita’ kulturer. Det känns som vita älskar att forska i ’afrikansk’-mysticism men det är sällan tvärtom. Hela upplevelsen är lite intressant med klassisk exotifiering av ens egen kultur, känns lite nytt och kul.

Det var ju dock en del riktigt vidriga scener, jag är rätt lugn med att nån blir mördad osv men tortyr som att typ bli upphängd i ett tak med fungerande lungor utanför kroppen känns sådär.

Skådespeleri och allt sådant tycker jag var bra och det fanns ändå en viss spänning i hela filmen. Det kan dock vara så att min positiva känsla när filmen var slut kanske mer var lättnad att det inte var så farligt som jag trodde det skulle vara.

3 av 5 fötter som oklart sticker upp i grönsakslandet

Lisa

Mycket märklig film ändå. Hade väntat mig att den skulle vara läskigare än vad jag tyckte att den var, den var mest äcklig. Vacker miljö som inte kändes helt svensk (vilket den ju inte var heller) och vackra byggnader. Jag tyckte att den var spännande men blev typ också lite kränkt över att “midsommar är ju inte alls sådär” vilket är en helt orimlig tanke, för såklart är inte midsommar sådär och det fattar nog andra som inte är svenskar. Inte helt förutsägbar film men ändå inte heeelt oförutsägbar heller. Jag hade kanske uppskattat/tyckt det var läskigare om det inte var så “new age-igit” flippat. Ändå sevärd!

3 av 5 inavlade missfoster

Mathilda

Skräck är en svår och förargelseväckande genre. Livet kan vara hemskt nog som det är. För att ge ett exempel följer jag en 36-årig småbarnsmamma i Borlänge som medvetet underlåtit sig behandling för en statistiskt botbar cancer för att hon tror att ketokost och vattenfasta kan svälta tumörer. Föga förvånande har hon nu, ett år in i sitt helt obehandlade tillstånd, fått en dödsdom av läkarna, något hon i sin tur tror kan motverkas av positiv energi och healing. Jag tänker på henne och hennes barn varje kväll innan jag somnar, jag behöver således inte se någon skräckfilm.

Men det finns en hel del att säga om den här filmen tycker jag! Vilken film! Som vanligt vill man på kvasiintellektuellt tonårsvis vända och vrida på sekterism genom att fråga sig typ: vad är det som säger att det inte är bäst att kasta sig ner för ättestupan? Är det inte bara en kulturell konstruktion att vi lever utan sådana här riter… jag tycker framförallt att det är en legitim och intressant kritik mot den hedniska traditionen midsommar. Jag har alltid mått så obeskrivligt dåligt av midsommar utan att kunna sätta ord på varför. Nu förstår jag att det handlar om inavel, äckel med blommor, det skräckinjagande faktum att solen inte går ner (det är så mörkt att det inte blir mörkt!), och det faktum att jag hela mitt vuxna liv varit utomlands mer än vartannat midsommar är inget annat än ett skrämt flyktförsök från min sida, bort från kransar, utedass och ljummen öl. Jag blir upplyft av att filmen hugger på det orimliga i traditionen, liksom- tillhör jag hedendomen!? Jag vet inte, men bara ordet ger mig kalla kårar. Och som alltid med sekter är det ju ett tacksamt ämne för skräck eftersom det inövade, koordinationen, är så jävla vidrigt. Tacka vet jag att vara nere på marken när resten av aerobicsgruppen är uppe i luften.

Kul med den platta amerikanen också, som nog satt inne i björnen och inte tänkte något mer avancerat än “this sucks!”, eller som Ola uttryckte sig om filmen: “vem fan har kommit på den här skiten?”

4 av 5 lukas moodyssons gösta