Parasite

Klasskillnader och splatter i Sydkorea.

Anton

En film om ingenting, en enda lång krusidull. Snygg förvisso, men ändå: alldeles för mycket intryck, alldeles för lite substans. Historien känns som en förevändning att skapa absurda scener, vilka staplas på varandra som stolar. I slutet av filmen minns man knappt början och det behöver man inte heller. Med en berättelse i vanlig mening, eller med verkligheten, har filmen inte någonting att göra. Som liknelse är den dunkel, alla blir offer, alla dras med i meningslöshetens malström. Ingen vinner, några förlorar. Några lever kvar. Jag kan ännu inte avgöra om detta grepp är genialiskt och nyskapande, eller om det helt enkelt är platt. Men jag vet att jag kom ut ur bion och kände mig uppiggad. Ganska kul var det, trots allt.

3 av 5 nordkoreanska nyhetsuppläsare.

Lisa

2019 års snackis! Filmen är välgjord och snygg. Intressant att få en inblick i Sydkorea och se en film som inte kommer från Hollywood Dock jobbigt att den inte var på engelska när jag var tvungen att blunda och försöka kontrollera mitt illamående. Jag tyckte ändå den här filmen var underhållande och möjligen även tänkvärd bitvis (vem parasiterar på vem osv). Den framkallade en mängd olika känslor hos mig, stress, avsmak, glädje, skratt och obehag. Visst att den kanske spårade lite på slutet men jag tyckte ändå det var en bra film.

4 av 5 persikoludd

Ola

Detta var ganska fascinerade. Mycket för att jag helt enkelt tycker det är spännande med asiatisk kultur. Det är nåt med att det är så lika men ändå så annorlunda. Typ en gata eller en gatlampa ser diffust annorlunda ut samtidigt som det ser typ likadant ut. Detta har ju förstås inget med filmen att göra men det gör att jag blir intresserad redan från början. Jag vet väldigt lite om day-to-day life i Sydkorea förutom att de gillar Starcraft, kimichi och såklart att konflikten med Nordkorea präglar väldigt mycket. Och tyvärr så kanske man inte lärde sig så mycket mer av denna film. Hade uppskattat om allting var lite mer nerskruvat och “realistiskt”.

Det var speciell ton i filmen och en stämning som var tramsig och seriöst samtidigt. Kändes lite halvunikt att få till den kombon så bra utan att det bara blir totalt trams. Troligtvis bidrar översättning och kulturskillnader mycket till den där speciella känslan.

Men det var en underhållande historia och mycket av det numera nästan standardiserade “snygga fotot”, känslan är ändå lite av att “Jaha?”. Man fick liksom ingen riktigt uppfattning om vad det egentligen handlade om. Jag är helt säker på att om jag läser diverse recensioner så kan jag nog hitta en väldig massa kritik mot klassamhället och hitan och ditan men jag ser det inte riktigt. Men om man inte ser symboliken så blir en film så uppenbart gjord som symbolik ganska meningslös.

3 av 5 pluppar på wifi-mätaren

Mathilda

Vilken jävla storfilm. Slutet pågår i en halvtimme, minst, och det känns påkostat och bombastiskt. En mörk komedi med extra allt. Att se den fattiga familjen, person för person, nästla sig in hos den rika är underhållande och intressant. Hot sauce på näsdukar och trosor i bilbaksäte utgör dråpliga detaljer men får för den sakens skull inte misstas för “mästerliga”. Parasite är alltså en otroligt hypad film, och biosalongen är fullsatt redan på 12.25-visningen. Men karaktärerna kryper aldrig riktigt under skinnet på en, och filmen känns både för lång och för ytlig. Symboliken i stenen som ska bringa materiellt välstånd känns svulstig och forcerad. Men ja… skådespeleriet är bra och kul. Filmen är en mischmasch av allt (och så också min text!)

Det jag gillar med Parasite är de rikas hus. Det var fint. När mamman ska ha garden party och måste åka till bageriet, blomaffären, vinaffären, mataffären. Jag kom att tänka på vinden i Olas mammas lägenhet i Habo, där jag hittade ett skolarbete om Sydkorea skrivet på slutet av 80-talet. Den återkommande slutsatsen var att Sydkorea är precis som Sverige (?) Det hade varit mer uppskattat med en konkret film om klasskillnaderna i Sydkorea, men alla kan ju - till min stora besvikelse- inte vara Ken Loach.

3 av 5 barn med problematiska koloniala lekar