I lost my body

Fransk animation om en hand på jakt efter sin ägare.

Mathilda

Detta gick mig tyvärr helt förbi. Att titta på animerad film påminner mig om att titta på luft; man känner sig nollställd och neutral, men samtidigt får man en trevlig möjlighet att låta tankarna vandra, en stunds avkoppling. Just som jag tänker att filmer om gigekonomin passar mig bättre utvecklas filmen att handla om just det (!) Ett ouppskattat pizzabud kärar ner sig i en kvinnoröst i en porttelefon medan regnet vräker ner och en vandrande hand råkas med råttor i Paris-natten. Tankar jag har under filmens gång år “vilket mysigt bebisskratt” och “just det, det finns ju bibliotekarier utanför Sverige också”. Samtidigt som det händer ganska mycket i form av symbolik, introduktion av nya karaktärer och hopp i tiden, är filmen sävlig och närmast snoozig. I slutet när det snöar är det ganska vackert, men annars tycker jag inte animeringen är speciellt snygg? Men vad vet jag. I det här fallet, absolut ingenting.

1 av 5 ravioliburkar

Lisa

Animerad film på franska, un peu crazy! Filmidén är lite galen i alla fall, en hand som söker efter sin förlorade kropp. Man får följa med både handen och dess ägare genom livet. Ofta ur perspektivet från handen med sin säregna leverfläck. Jag tyckte detta var rätt spännande, att tänka sig livet ut perspektivet av en kroppsdel. Vi har ju dem med oss hela tiden och de “upplever” allt det vi upplever. Jag kände mer för den här handen än för paret i “Marriage story” och med enkla medel och bilder berättades en historia om denna hand och pojkmannen den tillhör.

Filmen är även en kärlekshistoria. Hur det går för paret efter att en lögn uppdagades får tittaren inte veta, men man kan gissa. I motsats till att ta livet av sig grabbar huvudkaraktären tag i livet, trots att han förlorat en hand. Kanske var det en befrielse för honom att bli av med handen som man skulle kunna tänka orsakade föräldrarnas död. Handen verkar även inse att den inte längre behövs. Jag tyckte detta var en liten gullig film som underhöll mig.

4 av 5 krossade ögon

Anton

En föredömligt kort film, som ändå kändes lite utdragen och uttjatad: högerhanden återkommer i så många varianter och så genomtänkt att det kändes både matematiskt och gymnasialt. Den egentligen banala kärlekshistorien laddas med återkommande teman, symboler och saker så till den grad att man blir matt av detaljåterkoppling. Slutligen: tecknad (animerad?) film har sina svagheter, det blir liksom alltid lite barnsligt, men också sina fördelar. Vem hade kunnat föreställa sig att en avhuggen hands rörelsesätt kunde göras så obehagligt och ändå fascinerande?

3 av 5 pianostycken.

Ola

Lite oklart vad det här var egentligen. Ett quirky tecknat franskt kärleksdramadrama oklart symboliserat av en avskuren hand som lallar runt på Parisgator. Men det var ganska snyggt och mysigt. Jag minns att jag i början tänkte “fy fan, det här kommer inte bli kul” men under filmens blev jag ändå lite nyfiken på vad det skulle mynna ut i. Och det blev helt ok ändå. Filmen känns mycket som nåt av de där indiespelen som är så populära nuförtiden och som alla älskar. Alltså ett snyggt animerat äventyr med en “djup” story som kulturdissade dataspels älskare älskar att älska. Men samtidigt har jag inte tänkt en sekund på filmen i efterhand och ja, hela känslan var förhållandevis menlös.

3 av 5 igloos