438 dagar

Filmen som baseras på boken med samma namn. Journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye begår olaga intrång i regionen Ogaden.

Lisa

Jag tyckte väl som vanligt att det var en spännande film tills alla började hata på den haha. Men spännande lämnar sällan något bestående intryck. Det här är ingen film som följer med en efter att den tagit slut. Trots att det är en helt sjuk historia! Jag kan inte annat än att hålla med Schibbye om att det är tråkigt att verkligheten inte räcker till när det kommer till filmen. Det hade nog gett lite mer djup om den speglade mer ifrån deras faktiska tid i fängelset och att de verkar ha knutit fina vänskapsband där. Det kan vara intressant även om det inte är total misär. Men efter att ha läst Schibbyes artikel om filmen kändes ändå porträttet av honom som en naiv frihetskämpe som verkligen tror på pennans kraft, ganska träffande

Även om hela Carl Bildt grejen var lite töntig gillade jag ändå kontrasten mellan de svenska och de etiopiska myndigheterna. Förhållningssättet till Bildt var som mellan ett surt tonårsbarn och dess förälder och att det går att vara otrevlig och tvär för att det finns tillit. Saknade också storbedragerskan!

3 av 5 klunkar kamelmjölk

Anton

Ja, vad säger man. Det är inte tu tal om vem i filmen som är god respektive ond, samtidigt framställs den goda Martin som oerhört osympatisk. Han är en snorunge som vill leka med de tuffa grabbarna och tycker att terrorister är coola, men när han blir tillfångatagen ropar han efter pappa Sverige som ska ordna allt. Hela filmen sitter jag och upprepar “don’t do the crime, if you can’t do the time” för mig själv. Vad gäller filmen haltar dess uppbyggnad. Inledningen håller stilen, medan fängelsetiden rusar förbi och mest består av tokiga scener med ambassadören och en fånig Carl Bildt-imitatör. En intressant “inhemsk” sidohistoria slarvas bort genom ett allt för förklarande manus och därigenom katastrofalt skådespeleri. Saker följs inte alltid upp (ex Johans skottsår) och hela syftet med resan och samröret med kalasjnikov-gänget förklaras inte heller särskilt bra. Det stora scoopet verkar vara att en ökänt korrupt regim också är korrupt. Fast nå, ska man gå på de avslutande “vad hände sen?”-texterna så har ju också Johan och Martin jagat bort oljebolag från Etiopien och samtidigt förbättrat villkoren för landets journalister. Det är inte fy skam.

2 av 5 usb-minnen.

Mathilda

Jag fascinerades en del av Johan och Martin när det begav sig. De suddiga bilderna på tillfångatagandet i öknen, den tysta diplomatin, hemkomsten till Arlanda och omfamningen med familjen. Detaljen att Martins fru Linnea jobbar i mejeridisken på Coop. Martin och Johans olikheter som i boken växte fram fint och bjöd på många skratt; Martins lugn och eftertänksamhet, Johan med en mer rastlös, lättirriterad och tobaksstinn framtoning.

Jag tänker på vad någon sa till mig en gång, att svenskar är experter på att en och samma gång vara både självgoda och självkritiska. Självförhärligande och späkande. Å ena sidan; vi är bäst, vi är diplomater och demokrater, alla måste dansa efter vår pipa. Samtidigt, bry er inte om oss, vi vet ingenting, förlåt.

Filmatiseringen av de två marxisternas (…) äventyr i Etiopien är en besvikelse, ibland till och med en skrattretande sådan. Trots sin generösa längd hastas allt för många moment förbi. Filmen hade med fördel kunnat göras om till en miniserie i fyra eller kanske sex delar. Fängelsevistelsen och rättegången hade kunnat bjuda på mer stoff och introducerat fler spännande karaktärer. Verela känns trovärdig i rollen som Johan men Skarsgård något malplacerad och pinsam som Schibbye. Carl Bildt porträtteras som en ensidig skurk, man verkar ha resonerat att en karikatyr är på sin plats så länge den halländska dialekten sitter.

Det är svårt att sätta fingret på exakt varför, men filmen lämnar efter sig en fadd bismak och en känsla av en ojämn och nästan ofärdig produkt.

2 av 5 läkare som inte är professionella läkare

Ola

Jag brukar vilja ge filmer ett betyg utifrån “hur underhållande var det här då?”, och det tänker jag göra med den här filmen också. Det ska dock sägas att jag är ganska besviken. Med tanke på “grundstoryn” och även hur jag minns boken tycker jag filmen var ganska taffligt gjord. Det kändes som en lågbudget film som fått lite för mycket pengar, som att det varit för många inblandade och dessutom som de ville få fram väldigt mycket politiska poänger som jag inte minns från boken (t.ex den karikatyr liknande porträttet av Carl Bildt). Filmen lider också av det klassiska problemet med filmatisering av böcker där t.ex anekdoterna från fängelset som var nåt av de mest underhållande i boken inte riktigt går att förmedla på film då de inte tillför storyn nåt, detta gör att början av filmen och själva gripandet är det enda som håller lite klass.

Jag tycker inte det finns så mycket säga om själva filmen för att vara ärlig, den är vad den är och det var ganska kul. Det finns dock massor att saker att säga om Martin och Johan, om “journalism-turism”, om att “alltid förvänta sig att allt ska lösas för en” och om det märkliga i att tro att de skulle komma undan med att ge sig in i Ogadan utan att bli gripna.

Well, som sagt. Jag var ändå ganska underhållen.

3 av 5 Bob Marley möter Mad Max