Girl

Könskorrigering och ballet i Belgien.

Ola

Filmen handlar alltså om den 16-åriga Lara som när man kommer in i filmen av allt att döma är en tjej. Dock visar det sig snabbt att hon är mitt uppe i en könskorrigeringsprocess och det är själva fundamentet i filmen. Rent allmänt gillar jag filmen. Den var snygg, lågmäld, betraktande och förhållandevis opolitiskt och oproblematiskt. Folk i hennes närhet beter sig ganska normalt och det vanliga konflikterna och de “oförstående / dumma anhöriga” lyser med sig frånvaro. förutom i en märklig scen där Laras tjejkompisar tvingar henne att visa kuken och en lärare som beter sig lite okänsligt. Känslan är nästan att det är en “sann historia” eller iallafall någon som genomlevt något liknande som skrivit manus till filmen. Ett annat snyggt grepp som Lisa påpekade framåt slutet är att huvudpersonen är med i alla scener i hela filmen vilket bidrog till att man kom nära på nåt sätt.

Filmen ligger naturligtvis rätt i tiden och könskorrigeringar bland ungdomar är såklart ett känsligt ämne, denna film valde att inte direkt lägga nån åsikt i det. Men allt slutar i kaos och well, man får vara glad att man trivs med sin kuk.

3 av 5 pointe skor

Anton

Ja, vad säger man. En långsam film med indiekänsla. Snygg och seriös, väl genomförd. Roligt att se en film från Belgien, där det pratas franska hemma och flamländska (?) i skolan. Intressant ämne med könsdysfori (balett not so much). Dock kommer man inte Lara in på livet. Vi får se hur omgivningen behandlar henne: hur psykologen (med massa barnteckningar på väggen, för att betona att hon ännu inte är vuxen?) förgäves försöker skapa allians, hur pappan aldrig ifrågasätter och alltid ställer upp (pga dåligt samvete för att det kört ihop sig med den frånvarande mamman?), hur skolkamraterna tycker att det är märkligt och utsätter henne för ett smärre övergrepp. Men vad hon själv tänker och tycker, vad hon känner - det får man bara försöka förstå. Uppenbart är att hon ju längre filmen lider mår sämre och sämre, och att hon inte vill/klarar av att få någon hjälp. Det slutar med en katastrof, som kanske inte är obegriplig men åtminstone lämnar många frågor öppna.

3 av 5 fejksnöflingor.

Lisa

Kön och dans, en dans med kön. Jag gillade ändå den här filmen. Trots att den behandlar ett tungt och kontroversiellt ämne tyckte jag ändå inte att den kändes så tung mestadels. Den är ett intimt porträtt av en ung transperson som lider i det tysta och bär på mycket skam. En person som kämpar väldigt hårt för att uppnå sin dröm som ballerina trots att fötterna inte fått vänja sig vid tåspetsskor. Något som jag gillade och som gjorde att det var lätt att hänga med var att huvudkaraktären (nog) var med i varenda scen och ofta i fokus. Att man som tittare kom nära huvudpersonen gjorde dock de plågsamma scenerna lite för skrämmande och nära. Det är sällan jag blundar eller vill titta bort när jag kollar på film, men så blev det nu. Jag gillade att filmskaparen uppenbarligen vill få folk att tänka efter kring ämnet men gör det utan att skriva tittarna på näsan. Fräscht med lite belgisk och internationell film också i Filmklubben!

4 av 5 Trierska saxar

Mathilda

Det här ämnet är som upplagt för en klassiskt duktigt-bra film omöjlig att ifrågasätta, och visst innehåller den obligatoriska receptdelar för detta koncept, till exempel melankolisk berg och dalbana-scen på ett nöjesfält = tacky neonljus blinkar, sorglig musik spelas och scenen säger: vi må vara simpelt glada i denna stund, men det är en infantil och ovidkommande glädje, innerst inne brottas vi med det mörka och komplexa. Filmen är dock mer än så. Faderns genuina acceptans för Laras person känns trovärdig och rimlig. Likaså balettens betydelse, att det är i dansen som Lara kan glömma allt och vara sig själv fullt ut. Hennes ångest för det yttre, för könsorganet och den långsamma sjukhusprocessen går rakt genom rutan och jag lider med henne. Jag tolkar hennes inbundenhet som en oförmåga att sätta ord på sina känslor i det tillstånd i vilket hon inte kan vara sig själv helt och fullt. Vad finns kvar att säga, innan hon är hon? Det är som att hon belagt sig själv med yppandeförbud innan hennes person är fullkomlig, och för det krävs att ta del av omtvistade medicinska och kirurgiska ingrepp. Faderns misslyckande att nå fram till Lara handlar också om det svåra i att nå fram till vilken tonåring som helst. Och Laras sorg och känsla av tomhet går djupare än tacksamheten över en relativt förstående omgivning. Lågmält och välspelat.

3 av 5 vera vitalis i snökanon