The Favourite

Triangelkostymdrama om drottningen i 1700-talets England.

Ola

Jag är vanligtvis väldigt svag för serier och filmer som handlar om gamla kungar och drottningar. Framförallt tror jag att jag fascineras av den otroliga dekadens som ofta fanns i de gamla europeiska hoven, men såklart också maktkampen och intrigerna.

The Favorite följer ett ganska klassiskt upplägg, det finns en despot som alla fjäskar för och som är untouchable medans de som konspirerar under aldrig vet om de ska få behålla huvudet eller inte. Allt är snyggt och skådespelarprestationerna är fantastiska. Filmen är också ganska rolig vilket jag tror räddar den ganska ordentligt för mig.

För det är nåt som inte riktigt triggar man vanliga fascination för denna typer av filmer, antagligen är det för att de inte blandar in storpolitiken tillräckligt mycket. I t.ex serien “Tudors” pågår reformationen för fullt i Europa och det är en backdrop som gör att allt blir mer intressant. I en annan favorit “Versailles” så ja, byggs Versailles, och man vet att Louis och hans släktingar snart kommer förlora sina huvuden.

The Favorite fokuserar mer eller mindre 100% på tre karaktärer och deras personliga maktkamp och det hade egentligen lika gärna kunnat handla om nåt familjeföretag i nutid eller vad som helst, man känner liksom inte de historiska vingslagen riktigt. De pratas mycket om ett krig med Frankrike men man får aldrig reda på några detaljer om detta krig och de olika åsikterna kring kriget kan man inte tycka så mycket om då man aldrig får nån riktig bakgrund och min personliga kunskap om historia hjälper mig inte då jag tyvärr aldrig riktigt får reda på exakt vilket krig det är, jag tror inte ens de visar upp nåt årtal eller nåt sånt i början av filmen för att ge en nån form av kontext.

Anyway, jag antar att filmen inte riktigt är gjort för historienördar utan de vill fokusera på det personliga. Och det gör det väl bra. Men tyvärr lyfter det inte fullt ut för mig personligen.

3/5 kaniner i bur

Anton

Varje gång jag sätter mig ner för att skriva en recension ställs jag inför frågan: Är jag en surgubbe eller är jag en romantiker? Är det att jag har så höga förhoppningar om vad en film kan vara, eller kanske: skulle kunna vara, eller är det att jag försöker dra ner alla filmer till det låga?

Det får kanske andra bedöma, i vilket fall lämnar mig The Favourite, favorit till en miljon filmpris, ganska kall. Och undrande: Var detta allt? En film med något trevande inledning som gav vika för ett underhållande triangeldrama med vändningar i parti och minut och till slut mynnade ut i ett utdraget, tradigt slut.

Intressant filmat? Säkert. Bra skådespel? Jovisst, kanske det. Rapp dialog? Absolut. Men jag häpnade inte en sekund, ingenting var särskilt oförutsägbart eller nytt, ingenting drabbade mig på ett djupare känslomässigt plan: filmen sa ingenting till mig om mitt liv.

Mest satt jag och tänkte på The Wolf of Wall Street, och det ska sägas, att jag inte gillar amerikanska uppkomlingar.

2 av 5 ytligheter före innehåll.

Mathilda

Det är februari och de senaste veckorna har regnet piskat mig medan snor runnit ur min näsa. Jag har kört fast med barnvagnen i snödrivor och handspråkskommunicerat med plogbilsförare för att överhuvudtaget komma någon vart trots att jag befunnit mig i centrala stan. Jag har genomlidit obarmhärtiga isvindar och ett mörker som aldrig verkar avta…. så jo, det som gjorde mest intryck på mig i filmen The Favourite var vädret. När tjejerna stod i slottsträdgården och sköt och man såg den brittiska våren. Man såg att det var sisådär 9 plusgrader, en halvmild bris i fjäderhatten, inte varmt men inte heller speciellt kallt. Dimman, fukten i gräset, allt det gröna! Man såg antydan till sol, man såg det väderlösa vädret, den där typ av väder som får en att tänka helt blank ”Vad det är för väder ute? Jag vet inte…” Detta väder, inser jag, är lika tidlöst som The Favourites handling och budskap:

• De som sitter på makten är sällan godare, mer begåvade eller fagrare än oss andra.
• Folk var homosexuella långt innan biosalongernas toaletter började prydas med hbtq-symboler.
• Det man tror man vill ha är inte alltid samma sak som det man faktiskt vill ha.
• Olivia Colman är lika bra som drottning som Sophie i Peep Show och Nicholas Hoult funkar både som barn i About a boy och som… perukbärare i The Favourite.

För att knyta an till min poäng: 9 milda grader gör sig lika vackert i 1700-talets hovmiljö som det gör sig när jag kliver av bussen i Solihull och apatiskt glor på ett par skor i skyltfönstret på Kurt Geiger, köper en latte på Pret och beställer en wrap på Nando’s.

3 av 5 överklasskaniner

Lisa

Mitt filmval! The pressure is on! Efter att ha sett the lobster som var en mycket märklig film men ändå bra kanske visste jag inte vad jag skulle vänta mig. Jag tyckte att settingen och miljön i filmen var helt fantastisk, även kostymen. Kameravinklarna växlade mellan fisköga, intima närbilder och frames där det händer mycket. Glädje, sorg, girighet, vänskap, makthunger, kärlek och manipulation präglar filmen.

Mestadels var det ett bra tempo och jag var underhållen. Flera scener var lustiga tyckte jag! Mot slutet saktades tempot ner, säkerligen medvetet, men då märktes det att filmen var liiite lång. Jag måste även givetvis nämna att det var intressant med ett kvinnligt perspektiv från denna tid med mycket bra skådespelarinsatser. Inte alltid vackert utan rätt grisigt emellanåt vilket jag tyckte om. Filmen var inte förutsägbar för mig. Är intressant hur de rika grisar runt och leker medan det pågår ett krig och landsbygden svälter.

4/5 parningsdanser i skogen