Ready Player One

Dataspelsfilm om framtida Fortnite.

Anton

En så himla märklig film, gjord för typ - ja, vem? Fascinerande att typ kunna många av referenserna, men inte digga själva “spelandet” och känna sig för gammal för den simpla, barnriktade underhållningen. Och kan tänka mig att många barn som ser filmen fattar nada av The Shining, VHS osv.

Sedan var det väldigt intressant med en framtidsfilm som liksom inte handlade om att världen hade gått under. Visst, allt var ganska skit, men folk hade liksom vant sig och accepterat det. Dessutom kändes det konstigt med en tävling för att få massa pengar, och oklart vad som sen skulle hända.

Allt detta, och längden, var att man efteråt mest kände sig mörbultad och förvirrad.

1 av 5 Joy Division-tröjor.

Lisa

Framtida dystopi, människor som flyr sina liv med TV-spel (till skillnad från idag?) och sen ett skitfett uppdrag som egentligen vem som helst kan vinna. Jag gillar idén ändå måste jag säga. Som en modern version av Kalle och Chokladfabriken. Dock lämnar väl denna film en hel del att önska till skillnad från Roald Dahls klassiker. Jag kan ändå låta många saker “slide” om filmen i stunden är spännande, vilket jag ändå tyckte att den här filmen var emellanåt.

Filmens plot var något komplicerad, vilket inte heller gör något om man kan hänga med (jag kan gilla det med filmer för att man känner sig som en del i en hemlig klubb och att man har ett secret understanding med filmen), men så var det kanske inte riktigt i denna film. allt känns mycket oklart såhär i efterhand. Tyckte det kändes orimlig att de lyssnade på gamla 80-tals dängor och kunde inte ens bother med lite eget sound track (även om alla älskar gamla dängor) när det ändå är Spielberg som regisserat. Funderar på om han ens kunde hänga med i filmen själv, men då är jag kanske fördomsfull mot old people, eller så hade han ngt barnbarn med sin vid inspelningen som kunde förklara för honom? Aja jag tyckte ändå filmen var underhållande om än lite väl lång men absolut inte det bästa jag sett i genren.

2 av 5 kärlekskranka VR-nördar

Mathilda

En oengagerande dataspelssörja med en simpel sensmoral om dumma bolagschefer och snälla kollektivistiska underdogs. Instinktivt uppskattade jag den fostrande uppläxning i slutet där man menade på att folk (barn?) ska leva mer i verkligheten istället för i spelens värld, men jag tycker den misslyckades fatalt med att leva som den lär. Hela filmen utspelade sig i just spelets värld med obegripliga bilkrascher och broöppningar och ja, allt vad det nu var. En film för en person som inte är wired alls som jag; kanske ett barn, kanske en pojke, jag vet inte!!

1 av 5 ifyllda veto-blanketter

Ola

Jag är kluven till den här filmen. Jag tyckte ofta det var ganska roligt och det var minst sagt en orgie i popkulturella referenser som ju alltid ger den där lite mysiga känslan när man fattar nåt som kanske inte alla förstår.

Men på tal om att fatta så får man ju säga att filmen var väldigt förvirrande. Det känns som ett klassiskt fall av “göra film baserat på en bok”-problem. Man måste göra det så detaljerat så att inte fansen blir besvikna samtidigt som man ska försöka få folk som inte har läst boken fatta. I Ready Player One är känslan att filmen är mer gjord för fansen än för oss som inte läst boken.

Men som sagt, det var ganska underhållande stundom och jag blev ändå lite engagerad i hur det skulle gå för alla inblandade. Jag tror även den här filmen hade mått bra av att ses på bio.

3 av 5 coins