Bumblebee

Skrotnisse från yttre rymden blir vän med semipunkig tonårstjej i 80-talets Kalifornien.

Mathilda

Låga förväntningar och barn i överflöd som drällde i entrén till bion - men se på fan, den här rullen diggade jag! Efter att ha fått ett jakande och därmed självförtroendehöjande svar på om ”de där robotarna bara låtsas att den gula roboten är ond fast den är god” lutade jag mig tillbaka och njöt av 3D-effekter, förvånansvärt avväpnande skämt och härlig 80-talsmusik. Men helt personlighetsförändrad blev jag inte, det är alltför vanligt förekommande och rent ut sagt MYSKO att människor blir kära i plåtsaker i filmens värld, jag har svårt att finna detta engagerande, och blev mest stressad och irriterad av scenen där plåtsaken rev hela huset. Filmens behållning var familjen, brorsan, styvfarsan, ja alla de relaterbara! Jag uppskattar att man höll den där saken om robotar kort.

Ett plus också till publiken som teatraliskt vrålade ”UuuÖööHHHHHhhh!” när brorsan spydde- bra inlevelse som definitivt saknas i salongerna på genren Families going through stuff.

4 av 5 churroskillar

Anton

Filmen var väl nästan exakt det jag hade förväntat mig, förutom då att jag kanske hoppades-trodde att The Smiths skulle utgöra en större del av storyn. Så här några dagar senare är det väldigt svårt att breda ut sig om det vi såg, det var liksom en (barnvänlig) blandning av de flesta filmgenrer, gjord på ett proffsigt sätt. Jag blev utan tvivel underhållen, men det är inte direkt så att jag är sugen på att se fler Transformers-filmer.

Plus för scenen när Bumblebee går runt i huset som en elefant i ett glashus och påminner om Papphammar.

3 av 5 tjejer som diggar monster.

Ola

Bumblebee var ett välkommet avbrott från filmklubbens smått pretentiösa tidigare filmval och som tur var så levererade den. En rolig slump var att denna film på många sätt var nästan samma film som “Shape of water”, “Tjej träffar monster, tjej tycker om monster, ond man förstår inte tjej och monster” och sen handlar filmen om problemen som uppstår för tjej och monster. Bumblebee var dock mycket mer underhållande och mindre skitnödig.

Den hade helt enkelt det mesta man kan begära av en mys-action-komedi. En hel del garv, en ganska engagerade story och snygg action, som dessutom inte var sådär utdragen och ointressant som det lätt kan bli.

Den stora nackdelen med den här typen av filmer är dock att det är svårt att skriva recensioner. Det är ju lite så att Spielberg och grabbarna har ett manus de följer och har man sett en film så har man lite sett allihopa fast med lite nya skämt, en ny miljö osv. Men denna var iallafall helt klart en av de bättre filmerna jag sett i genren de senaste åren (det är iofs inte så många).

4 av 5 girlfriends in comas

Lisa

Modigt val av Ola som tröttnat på prettofilm. Istället kör vi 3D, specialeffekter och robotar från yttre rymden! Filmen är givetvis ett krig mellan ”det onda och det goda”, a tale as old as time. Det var härligt att se en film som handlade om vänskap snarare än kärlek och med bumblebees mycket mänskliga och gulliga karaktäristiska går det inte annat än att tycka om honom (fast han fuckar upp ibland). Jag uppskattade att filmen utspelade sig på 80-talet (hello soundtrack! Lite billigt trick men funkade) och att huvudkaraktären var en ung kvinna som lo and behold kunde mecka med bilar! Många gånger skrattade jag gott åt billiga skämt och blev förvånansvärt rörd av vänskapen mellan en autobot och en ung kvinna.

Filmen är samtidigt givetvis full av klyschor och ologiska företeelser (som att robotar i yttre rymden pratar engelska och varför vissa kan flyga och andra inte när de kan ta vilken form de vill eller? Hur kan de flyga runt i rymden på bara några timmar/dagar? Alternativt hur har vi missat en stor fet robotplanet nästgårds i solsystemet? Jävla tur att robotarna OCKSÅ använder procent!) samt att en vanligt ung amerikans person räddar hela världen på typ 30 minuter. Men sådant får man räkna med!

3 av 5 autobots (som inte kan transformeras till någon annan siffra)