Pleasure
#Distansklubben
How to make love like a porn star.
Ola
Att göra en film om porrbranschen känns verkligen inte lätt. Men Pleasure lyckades väldigt bra med just det. Filmen är fri från moralism och fördomar och man märker att Ninja verkligen har satt sig in i branschen och har respekt för de som arbetar inom den. Tyvärr så sitter man efter ett tag och önskar att filmen varit ännu mer dokumentär. Storyn och karaktärerna känns tyvärr ganska tråkiga och inget lyfter liksom riktigt. Man bryr sig helt enkelt inte nämnvärt om vare sig huvudrollen eller nån annan och den dramatik som de försöker slänga in känns påklistrad. Lite av bristerna kan nog skyllas på ganska dåliga skådespelarinsatser från alla förutom Sofia Kappel, jag antar att flesta är riktiga porrskådisar?
I vilket fall så var det en snygg skildring av porrbranschen och som jag sa kan det verkligen inte vara lätt att göra det.
3 av 5 strap-ons
Mathilda
Jag vill först kungöra att det här är en film som jag sett fram emot länge! Men som inte levde upp till förväntningarna. Temat är spännande och lite outforskat, Sofia Kappel känns Generation Z och nomineringarna har inte låtit vänta på sig. Jag har läst i flera intervjuer, vissa redan för ett par år sedan, att Ninja blev liksom omvandlad och nästan frälst när hon kom som svensk dussinfeminist till Los Angeles för att studera porr. Hon upptäckte en organiserad och på många sätt fungerande värld där porren blivit legitim, men just därför också fanns på arbetarnas villkor. Hon berättade förvånat om kvinnors egen agens och om akademiker som valt bort sin karriär för att fokusera på porr, om en värld fylld av Helt Vanliga Människor. Som spelfilm fungerar det här inte vidare bra, främst för att Ninja har foten i flera läger. En del av filmen är som autofiktion: såhär ser en klassisk porrfilm ut där en tjej i övre tonåren går på casting och har sex med en äldre man av typ rysk härkomst. Allt det där är verklighetstroget, nästan som en porrfilm i sig självt. Speciellt uppskattar jag delarna som ska tydliggöra den amerikanska porrbranschens “snälla villkor”, neutrala manliga regissörer som dubbelkollar att allt är ok, vill någon kanske ha vatten? Är det okej om man pussar på dina fötter för att få fjong, säg jättegärna nej? De påminner om läkare - det är korrekt och med respekt, men inte med den största förståelse för undermeningar. Den här delen hade gärna fått utvecklas ytterligare - istället för att som nu, ge plats åt meningslösa intriger och sömnlösa nätter i kollektivet- för jag tror Ninjas uppenbarelse låg här i. Visst, hon kanske också såg, eller förstod, den hårda porren som blev till en våldtäkt för kvinnan och så den väntade kniven i ryggen på tjejkompisen, men skriver hon oss inte lite på näsan här? Är inte detta mest för att visa oss att hon fortfarande är allierad med systerskapet som vi känner det? Jag tycker att filmens mer mångbottnade sidor finns i att bli kliniskt knullad av en skådespelare som sedan kamratligt omfamnar en, för att avrunda det hela med att ensam köra bil hem. Jag tycker hela filmens kärna finns i hur Bella Cherry ensam kör bil! Hon är betrodd med det, precis som hon valde sitt porrfilmsöde. Att visa och utveckla just det är inte detsamma som att relativisera eller glamorisera den unga tjejen i porrfilmens Los Angeles - det verkar nämligen inte heller så himla underbart. Vilket leder in mig på den bästa repliken i hela filmen, den där Joy drar med Bella ut i naturen och säger, kom igen, vill du inte se något annat av Los Angeles än en inspelningsstudio? Och Bella svarar, som bara en 20-någonting-åring kan: “Nej”.
3 av 5 spiegler girls
Anton
Kan verkligen inte hävda att den här filmen gjorde ett särskilt stort intryck på mig, jag har knappt tänkt på den sedan vi såg den. Egentligen är ju ämnet intressant, och skildringen av porrbranschen känns också autentisk, men i allt det som inte är filmade samtycken, stressade regissörer och stökiga modellhus är filmen tyvärr katastrofal. Av någon anledning ska nämligen några knappt Days of our lives-dugliga storylines klämmas in, inte bara dåligt spelade utan också allt annat än subtila: I filmens början blir Bella varnad för falska tjejer, och blir självklart en sådan själv. Utan dessa krampaktiga försök att klämma in lite klassisk dramaturgi i porrtillvaron hade det här kunnat vara riktigt bra, en till synes ändlös sträcka, på Nomadland-vis, av castingar, tillställningar och filminspelningar, med någon som är redo att prova allt.
2 av 5 Chris Cocks
Lisa
Ugh drar mig för att börja skriva denna recension för att jag kände mig själv traumatiserad efter våldtäktsscenen. Nu plågas jag inte längre av flashbacks så ska nog gå bra ändå. Men fy! Jag var tvungen att blunda. Känns sjukt lökigt men när jag ändå träffar patienter som varit med om liknande saker blev det lite för real för mig. Också det dokumentära formatet gjorde det ännu obehagligare. Det blev en sådan krock att hon var på den superseriösa bondageinspelningen som leddes av en KVINNA till tre gymbiffar i någons källare. Får klump i magen!!!!
Men i övrigt var det kul att se en film som ändå kändes ”ny och fräsch” på något sätt. Att huvudkaraktären inte var trasig direkt även om hon inte hade någon toppenrelation till sin mamma kanske. Note to self (alltså regissören) är väl att porrskådisar utan just ”porr” aldrig haft ett ”skådis” i sin yrkestitel. Men huvudkaraktären var bra och övertygande i sin roll. Så ja vissa banala och lite lökiga inslag blandat med lite för obehagligt innehåll gör filmen ändå till något som har följt med mig.
3 av 5 buttplugs (såg för övrigt butt plugs i skyltfönstret på xXx på andra lång och blev triggad dagen efter filmen).