Reservoir Dogs

En del av klassikerveckan- filmer från 90-talet.

Karantänklubben - med anledning av Covid 19.

En gangsterrulle av Tarantino.

Lisa

Det är första gången som jag sett en film tidigare i filmklubben (såklart enligt reglerna), men det var länge sedan nu. Mitt första möte med denna filmen är via Nile City och den obehagliga scenen med laxen. Kanske att jag typ tycker den scenen är äckligare än denna? Men bara kanske. Minns att min syster berättade för mig att det kommer från en annan film och att det inte är någon fisk i den inte, men hon berättade inte vad som hände för jag hade väl inte åldern inne. Mitt favorittrivia om denna filmen (av någon jävla anledning) är att Tarantino sålde manuset till True Romance för att kunna göra den här filmen. Var kanske ett smart drag, men den filmen gillar jag ändå skarpt.

Öppningsscenen är ikonisk och Mr Pink som gnäller om dricksande och att behöva va just Mr Pink är det som jag typ alltid tänker på när jag tänker på den här filmen. Jag fick någon sorts flashback till gymnasietiden (där vi i skolan satte upp en pjäs varje år) och tänkte att den här filmen nog ändå hade gått bra att göra som teater, i och med att de mestadels hänger i typ en lagerlokal. Allt som allt är den ändå fet, det är bra dialog (om än lite mycket ibland kanske), bra musik och skådespeleri, det är väldigt Tarantino. Tänker också att det var nyskapande att just hoppa i tiden och storyn, även om man idag kanske önskade att typ alla serier och filmer inte var så. Jag uppskattar även det starka band som Mr White och Orange utvecklar efter att döden gör sig påmind, något jag inte alls lagt märke till tidigare gånger jag sett den. Att skuldkänslor och samvete har en plats i denna berättelse och så till den milda grad att det är värt att offra livet för.

4 av 5 fader-son relationer

Ola

Den är ändå så jävla cool den här filmen. Storyn är intressant i all sin enkelhet men det är inte den som är filmens storhet, storheten ligger i att allt helt enkelt är jävligt coolt. Dialogen, musiken, kläderna och egentligen allt är snyggt och bra. Och man kan inte säga det om mycket som har nästan 30 år på nacken. Nyckeln till det har väl mycket att göra med att filmen inte är tidstypiskt, hade man inte vetat när filmen var ifrån hade den kunnat vara gjord när som mellan 1960 och 2020. Att det dessutom inte känns poserande för fem öre blev jag nästan lite förvånad av. En annan sak jag imponerades av var tidshoppen. Det var ju en jävla fluga där nångång att man skulle hoppa hej vilt i kronologin och ofta tycker jag det bara är irriterande och det känns mer som filmskaparen gör det för att man snabbt ska bli hooked och som ett enkelt trick än för att berätta en historia på bästa sätt. Här tycker jag verkligen det tillför nåt.

5 / 5 avskurna öron

Mathilda

Jag har älskat Steve Buscemi sen jag var 13 och såg Ghost World (5 av 5), efter den gick det långsamt upp för mig att han var värsta kända skådisen som alla älskade, fast oftast av andra anledningar än Ghost World. Han är också den mest briljanta i Reservoir Dogs, en i övrigt snabb och cool rulle om ett rån som aldrig filmas i sin helhet. Jag suckar åt detta också, tycker han i Rädda Willy känns onödigt sadistisk och egentligen bryr jag mig inte om detta gäng brokiga lallare och deras förehavanden.

Men en sak fångade min uppmärksamhet.

År 2003 när jag började på gymnasiet satt jag jämte en udda figur den första dagen, på uppropet, som närmast maniskt klottrade hela sitt block fullt med samma text, om och om igen. Jag har regelbundet tänkt på vad han skrev sedan dess, jag tyckte det var så märkligt och samtidigt lite kul. Skulle han spränga oss alla i luften nu?

All you can do is pray for a quick death, which you ain’t gonna get.

Under dessa 17 år som passerat har det aldrig slagit mig att det kunde vara ett världskänt filmcitat den unge mannen satt och skrev i sitt block den där augustidagen på Munkebäcksgymnasiet, jag trodde det var his own twisted mind.

3 av 5 working at mcdonalds is a hard job too

Anton

Jag har ju svårt för Tarantino, det är alldeles för coolt och tufft helt enkelt. Man kan till och med vara osaklig och undra vad han kompenserar för. Men det är omöjligt att inte se att den här filmen är stilbildande, någonting nytt. Dessutom utspelar sig den för det mesta i ett garage, som om den är tänkt att fungera som teater också.

Allt håller inte. Inledningsscenen stämmer inte riktigt överens med hur karaktärerna presenteras senare och vi får inte en tillbakablick för alla, ibland sackar tempot. Men vafan, jag märker ju att Tarantino och alla skådespelare hade kul när de spelade in. Reservoir Dogs är något så sällsynt som en film det på ett självklart sätt lyser om.

4 av 5 Rosa mannen