The Children Act

Domare har äktenskapsproblem, får ett känslomässigt svårt fall och krisar.

Ola

Helt ok film. Förväntningen var att det skulle vara stora frågor kring frihet, personlig och religiös vs staten. Och det fanns väl en del såna frågeställningar men sen kändes det som filmen snurrade bort sig själv lite i oklara kärlekshistorier och annat. Det var ett tag sen vi såg denna film nu så jag får erkänna att jag inte riktigt minns exakt vad jag tyckte.

3 / 5 popcorn

Lisa

Jag tyckte att det var en sevärd film som bjöd på lite mer än vad jag hade förväntat mig. Snarare än att handla om endast ett etsikt dilemma handlade det mer om en kvinnas egna utveckling och om att tvingas fatta tuffa beslut. Emma Thompson är ju en stjärna.

4/5 ramlösa

Mathilda

Då filmklubben sammanstrålade i ett annat sammanhang (golf) introducerade jag entusiastiskt den här filmen och dess, som jag förstod det, stora knixiga dilemma. Ska blodsjuk tonåring få transfusion trots att hans religiösa föräldrar motsätter sig det? Dumliberal som jag är trodde jag att det var ett omöjligt ställningstagande som skulle dela hela världsfilosofin i två läger och debatteras i det oändliga. Frågan avhandlades på 5 minuter i filmen och kom sedan att handla om något annat. Generad över detta faktum återhämtade jag mig så snyggt det gick och hyllade andra aspekter, typ att som kvinna glömma bort att skaffa barn. Ändå lätt hänt!

3 av 5 MammaMias

Anton

Underbar och samtidigt helt ordinär film, konstruerad på samma sätt som tonvis annat drama. Alla miljöer, musikstycken och filmrutor med Emma Thompson är vackra. Regellydnad ställs mot empati, vilket jag fortsatt att fundera på. Rekommenderade den till en arbetskollega som “mysig”, hade helt glömt att slutet var ledsamt. Hon sa att hon grät massa. Står ändå fast vid dess mysighet, en film som aldrig kan få mer eller mindre än:

3/5 palladiumdraperier.